Vågar jag skriva?

Har precis startat en blogg, som du nu läser. Frågan är om jag verkligen vågar skriva i den. Tänk om chefen, eller någon kollega förstår att det är mig det handlar om. Jag heter inte Tessan och mina kollegors namn, om jag nämner dem, kommer inte heller att stå i klartext. Jag jobbar i alla fall som ekonomiassistent på ett medelstort företag i en av Sveriges större städer. Ok, det kanske inte gör något. Jag arbetar i Stockholm.

Oj, nu kom precis Markus förbi. Vår IT-kille. Jag har klagat på internetuppkoppligen ett tag och han vill hjälpa mig. Han är skön. Snäll och duktig. Men pinsamt värre. Tror att han kanske hann se att jag bloggar. Snabbkommando?

Sitter, eller satt nyss, med massa fakturor som ska betalas. Ni skulle bara veta vad chefen handlar med sitt kreditkort. Kanske att jag vågar berätta om några månader. Men nu håller jag tyst. Vi kanske kan börja kalla ekonomichefen, alltså min chef, för Elisabeth. Det är ett liknande namn. Vet inte om du som läser, liksom jag, får bilder av personer baserat på deras namn. Elisabeth passar chefen, även om hon inte heter så egentligen. Hon är i alla fall kring 40 (plus/minus år). Strikt klädd i dress. Varje dag. Ser lite småtråkig ut, men är ganska snäll, på fikarasterna. Och mot de andra. Hon verkar inte gilla mig, eller så tycker hon att jag är läskig. Återkommer om ett tag. Kreditkortsfakturan väntar, liksom alla de andra!